Dags att ta ledigt?

Snart är det sommar! För många av oss betyder det en välförtjänt ledighet men vad betyder egentligen orden vi använder för att förklara för andra att vi ska få ta det lugnt ett tag? Orden jag tänker på är: lov, ferie och semester, ord som vi väl främst förknippar med sommar. Men var kommer de ifrån och vad betyder de?

De två första, lov och ferie, innebär ledighet från skolan och studier medan semester innebär ledighet från arbete.

Lov kommer helt enkelt av lov i betydelsen ’tillåtelse’. De som har lov har fått tillåtelse att vara ledig och borta från undervisningen. Ordet lov har varit i bruk i denna betydelse sedan 1600-talet. I stället för lov använder vi ibland ferie, det har vi lånat från latinets feriæ. Ordet betyder egentligen ’högtidsdagar’ men finns ända sedan 1600-talet noterat i betydelsen ’ledighet från undervisning’. Det finns alltså minst två ord vi kan använda för att beskriva att vi är lediga från skolan, kanske så att kärt barn har många namn?

Även semester har vi lånat från latinet, där grundbetydelsen är ’sexmånadersperiod’. I svenskan har vi dock ända sedan 1700-talet använt det i betydelsen ’ledighet från arbete’. Från början användes det mer specifikt om officerares rätt att vara lediga under en viss period. Genom åren har det kommit att användas för att beteckna ledighet från arbete även för icke officerare. År 1938 kom så lagen om rätten till betald semester, som då var två veckor.

Studenternas lov till ledigheten

I samband med att studenterna går på sitt sista säkra lov (därefter kan det bli semester, lov eller tyvärr längre ledighet än man skulle önska) sjunger de kanske en liten sång. Vid sidan av den numera klassiska “För vi har tagit studenten” hörs i studenttider ofta ”Studentsången”, med en text som innehåller ord som kan kännas främmande eller ålderdomliga:

Sjungom studentens lyckliga dag,

låtom oss fröjdas i ungdomens vår!

Än klappar hjärtat med friska slag,

och den ljusnande framtid är vår.

Inga stormar än

i våra sinnen bo.

Hoppet är vår vän,

vi dess löften tro,

när vi knyta förbund i den lund,

där de härliga lagrarna gro!

där de härliga lagrarna gro!

Hurra!

En form som kan kännas otidsenlig är sjungom. Ordet tillhör den grammatiska formen första person plural imperativ. Tillsammans med andra radens låtom betyder det ’låt oss sjunga’. Det kan verka lite konstigt med sjungom, för man säger ju antingen sjunga om något eller besjunga något. Men man får tänka på att det är poesi, och då kan man ju tillåta sig grammatiska avvikelser.

Vad betyder då ’lagrar som gror’? Med lagrar menas lagerkransar. De växande lagerkransarna de symboliserar ära och framgång, alltså den belöning studenten ska nå genom att ta studenten.

Men ledighet på andra språk då?

På danska och norska använder man ordet ferie både om ledighet från undervisning och ledighet från arbete. Ordet lov finns på de språken i betydelsen 'tillåtelse', men det används inte om ledighet från undervisning. Semester är ett lömskt ord på andra språk eftersom det i både de nordiska grannspråken och engelskan och tyskan betyder ’termin, halvt läsår’. Det betyder alltså något som definitivt är raka motsatsen till ledighet.

Att komma rätt

En fråga jag ofta får är ”varför har folk så svårt att sätta komma på rätt ställe?”. Ofta följt av ”när jag gick i skolan fick man minsann lära sig att…”. I dag är det därför dags att titta närmare på det lilla luriga kommat. Ett tecken som egentligen finns till för att göra allting klarare, men som ibland får precis motsatt effekt.

Häromdagen uppmärksammade jag en mening som fått plats på den för språkroade aldrig sinande källan Avigsidan. Någon hade uppmärksammat en ny guidebok, eller rättare sätt hur guideboken marknadsfördes. Skribenten hade valt att skriva:

”Guiden riktar sig till internationella turister som letar efter mindre

personliga hotell”.

Jag fick tänka efter en stund för här spelade hjärnan mig ett spratt. Våra hjärnor är ju så finurligt funtade att de ofta vill hjälpa oss att hitta rätt även om det finns fel. Det är det är det som gör att vi har så svårt att korrekturläsa det vi själva skrivit, hjärnan byter ut felen mot det som egentligen borde stå på pappret och fintar därmed skribenten.

Men efter en kort stund fann jag det roliga. För vem letar egentligen efter ett ”mindre personligt hotell”. Vi är få som aktivt letar efter hotell modell ESSO-motorvägshotell komplett med fesljummen frukostsbuffé. Eller det stora betongkomplexet i som för tankarna till de tidigare öststaterna, med tillhörande skitig heltäckningsmatta i korridoren. Är det inte så att vi letar efter ett ”mindre, personligt hotell”?

Det lilla lilla kommat betyder så mycket! Ett ”mindre, personligt hotell” är inget betongkomplex. Orden för snarare tankarna till ett litet pensionat eller designhotellet med den överdådiga frukostbuffén. Att kommat kommer rätt är alltså hela grejen.

- Men hur ska man då komma ihåg var man ska sätta kommat? Det är ju så svårt!

Nuförtiden är det inte så svårt att kommatera. Regeln lyder ”sätt kommat där det gör meningen tydligare och enklare att förstå”.

Många minns kommateringsreglerna från sin skoltid med fasa. Förr i världen (som kanske inte var så länge sedan) gällde det att kunna sin grammatik för att kunna kommatera. Då skulle vi ägna oss åt något som kallades för satskommatering, det gällde att hålla reda på huvudsats och bisats. För en del av oss kom detta helt naturligt medan andra fick kämpa för att sätta kommat på ”rätt” plats.

Allt var inte bättre förr, nu är kommateringslivet enklare. Sätt komma när  och där det gör meningen tydligare så har du gjort helt rätt!

Norrlands största husvagn

Mina vänner och jag uppmärksammar ibland annonser och skyltar som inte riktigt säger det avsändaren vill att de ska säga. Ofta beror det på att man inte följer de vanliga skrivreglerna – framför allt missar man att använda det lilla men ack så viktiga bindestrecket.

Norrlands största husvagn….

I dagens tidning stod att läsa om Norrlands största husvagn. Det är dock oklart hur stor den är och det var nog egentligen inte det budskap som avsändaren ville förmedla. Min första tanke var dock att sagda husvagn måste vara helt gigantisk. Den här typen av språkfel är dock förrädiska, vår hjärna hjälper oss gärna att bortse från dem och det är inte alla som börjar fundera över hur stor husvagnen är.

Varför är det så? Jo hjärnan väljer att läsa hela budskapet, inte dess enstaka delar. Hela texten löd: Norrlands största husvagn och husbilshandlare. Ordet största syftar nog i detta sammanhang på efterledet handlare, det är Norrlands största försäljare av husvagnar och husbilar. Men för oss som ibland sätter på oss korrekturglasögonen blir meningen tvetydig och en smula komisk.

Vad hade då behövts för att det skulle bli rätt och otvetydigt? I just denna mening saknas två saker, ett så kallat foge-s och ett bindestreck. Det borde ha stått ”husvagns- och husbilshandlare” så slipper somliga av oss sätta morgonkaffet i vrångstrupen. Bindestrecket behövs just här för att markera att detta ord hänger samman med det sista ledet i nästa ord av samma karaktär. För att slippa framstå som tjatiga skriver vi gärna sim- och solglasögon eller mat- och sovklocka. Vi kan inte skriva sim och mat utan bindestreck för då betyder orden något annat.

Skum släckare och kul glass

Det finns ett särskilt ställe där bindestrecket blir extra viktigt. När vi formulerar budskap till skyltar finns inte alltid oändligt med utrymme. Det blir ofta så att längre ord får ta plats på två rader, och då glömmer vi (eller utesluter) ofta det viktiga lilla bindestrecket som gör hela grejen. Det är då vi får skyltar som pratar om:

• ”skum släckare” - endast för ljusskygga släckningar vilket kan vara en smula opraktiskt om det brinner på dagen
• ”kul glass” - till skillnad från tråkig glass som kanske är smält
• ”varm rätt” – inte kall (och även en för-rätt kan vara varm).

Avsaknaden av bindestreck, både för att markera sammansättningar och avstavningar  leder naturligtvis sällan till missförstånd men däremot till ett och annat höjt ögonbryn. Just denna typ av fel är dock ett av de fel som flest språkbrukare hakar upp sig på, så om du inte vill sticka ut bör du ha koll på dina bindestreck. Men det är klart, det är ju kul att äta glass…

Det saknade foge-s:et får bli en egen krönika för utrymmet här är liksom på en skylt något begränsat. Till dess kan ju läsaren fundera över skillnaden på landvägen och landsvägen.

Växelfel fixar tågstrul

Med jämna mellanrum blir jag uppmärksammad på ord som uppmärksammaren anser att någon använder på fel sätt. Många gånger handlar det om begrepp som får ett ändrat värde i det sammanhang där de kommer att användas. I dagens krönika är det dags att titta närmare på några av dessa ord.

Det första ordet vi ska titta på är ordet fixar. För någon vecka sedan fick jag tips om en rubrik i en kvällstidning (ofta en källa till roliga felskrivningar). I rubriken stod ”växelfel fixar tågstrul”. När man läste vidare fick man klart för sig att det inträffat ett växelfel som ledde till strul med tågen, en inte ovanlig företeelse. Mer ovanlig var dock användningen av ordet fixar. För de flesta skribenter har ordet fixar en positiv betydelse (i alla fall i detta sammanhang). När man fixar något så lagar man något eller ordnar så att det fungerar.

För att vara säker på att min tolkning inte är fixad tänkte jag mig att ta stöd i Svenska Akademiens ordbok, en källa som betraktas som korrekt av de flesta språktokar som jag. Men det visade sig att ordet fixar inte fanns med ety delen som omfattar just ord som börjar på bokstaven F skrevs innan ordet fixar tog sin plats i svenska språket. Skribenterna har trots allt hållit på sedan 1786 och har så här långt kommit till bokstaven S.

För att hitta någon form av stöd vände jag mig till internet och hittade i stället wiktionary (den fria ordboken). Som alltid bör man vara lite försiktig med källor på internet om man inte är säker på avsändaren men i detta avseende kan vi nog vara trygga. Wiktionary gav mig tre liknande betydelser till ordet fixa: laga, klara av och skaffa. Alla med samma grund, man ”ordnar något”. Jag är dock mycket tveksam till att rubriksättaren menade att växelfelet lagade tågstrulet (även om en kreativ skribent skulle kunna tycka att det är tillfyllest att hävda att växelfelet ordnade tågstrulet).

Det här ledde mig vidare in på andra ord som jag ibland får frågor om. Ett sådant ordpar är orden risk och chans. Kan man egentligen säga ”det är risk för bra väder”? De flesta av oss skulle hävda att man inte kan det, vi tycker att risk är ett ord med negativ laddning och vi tycker inte att det är negativt med ”bra väder”. Och vår språkmage säger oss att negativa uttryck ska användas i negativa sammanhang, och tvärtom. Så vill du inte att folk ska börja undra över vilka preferenser du egentligen har kring väder så bör du nog säga att det är ”risk för dåligt väder” eller ”chans för bra väder”.

Ett annat uttryck som man ofta kan stöta på i de politiska debatter som för tillfället tar stor plats i så väl tidningar som sociala medier är ordet påstår. För många av oss är påstår betydligt mer värdeladdat än ordet säger. Om jag ”säger att bilen är gul ”så lär de flesta acceptera detta utan invändningar men om jag ”påstår att himlen är blå” så kommer flera läsare att fundera över om jag egentligen har rätt. Att skriva sådant som att ”Gustaf Fridolin påstår att han inte förstod” är för många ett starkt ställningstagande.

Nu ska jag inte påstå att vi språkvetare alltid vet bäst men vi brukar ofta ha ganska god koll på vilken laddning ett begrepp har. Vill man inte fyra av hela batteriet bör man nog tänkta dig för en extra gång innan man påstår att det är chans att växelfelet fixar tågstrulet.