Mer eller mera detaljer?

Det är de små, små detaljerna som gör det. När vi läser texter och hittar något som stör vårt öga är det ofta en ganska liten detalj. Dessa små detaljer kan dock uppröra mycket. Om man inte har koll på de enkla detaljerna, kan man då förväntas ha koll på det man skriver om?

Mer eller mera? Fler eller flera?

Vad är det egentligen för skillnad mellan orden mer, mera, fler och flera? Det här är en detalj som ofta kan bli ”fel”, i alla fall när andra skriver…

Mer eller mera använder vi om mängd, alltså något som inte går att räkna. Till exempel säger vi ”Jag vill ha mer(a) mat”. Oftast går det bra att välja fritt mellan mer eller mera, men det finns vissa fasta fraser som är bra att hålla koll på (så att detaljerna blir rätt). Vi kan bara skriva ”med mera” och ”mer och mer”.

Fler eller flera använder vi när det handlar om antal, alltså något du kan räkna. Till exempel säger vi ”Jag vill ha fler(a) vänner”. Om du vill använda ordet i betydelsen ”många” måste du säga ”flera”. Om du vill ha många vänner säger du alltså ”jag vill ha flera vänner”. Men om det räcker att utöka din vänskara med några individer kan du lika gärna säga ”jag vill ha fler vänner”.

Vi säger alltså inte "jag vill ha mera vänner" eller "jag vill ha flera mat", de flesta av oss känner nog spontant att det sista exemplet blir "fel" men det första skulle nog kunna passera många talare. En annan liten detalj att hålla reda på är att mera och flera ofta ses som vardagligare.

Lilla eller lille?

Heter det lille vän eller lilla vän? Det beror ju på om vännen är en kille eller en tjej. Om man ska vara noga med detaljerna så använder vi lilla vän för kvinnliga personer, eller om vi inte känner till vilket kön vännen har. Om vännen är en pojke kan vi kalla honom för lille vän, likaväl som en viss kanin heter Lille Skutt.

Men i norra och östra Sverige användes vi ofta -a formen även för personer av manligt kön, särskilt i talspråk. Att vi sen är många tjejer som inte gillar att bli kallad för ”lilla vän” eller ”lilla gumman” det är föremål för en helt annan krönika. Som ni ser, även om vi har koll på detaljerna är det inte helt enkelt att göra alla till lags.

Förra eller förre?

När det kommer till förra eller förre är det samma sak som med lilla och lille. Det beror på om vi pratar om ”den förra chefen Anna-Stina” eller ”den förre chefen Mats”. Ibland kan man dock se ett fel som kan bero på att vi ibland sätter likhetstecken i tanken mellan chefen och ledningen. Chefen är en person och ledningen syftar egentligen på en grupp, så skriver man förre ledningen blir det fel. Förre kan bara syfta på ett ord i singular.

Som ni ser hänger det på en liten detalj, till exempel ett ett -e eller ett -a. Och vill vi verkligen verka kunniga så kan det vara på sin plats att ha koll på detaljerna. I annat fall kanske det inte spelar så stor roll, annat än för en språkpolis som jag.

De viktigaste orden?

Nyss hemkommen från en resa är huvudet fullt av ovanliga reflektioner. En sådan är att jag de senaste veckorna lagt märke till hur många ord vi använder i våra språk som egentligen inte säger mottagare så mycket. För att få fram ett budskap krävs egentligen ganska lite – men för att vara artig kan det krävas helt andra förutsättningar

Jag har varit i Thailand, en kombinerad semester och resa av mer praktiska skäl. Jag har varit på samma ställe många gånger förut, och har även tidigare konstaterat att jag anlägger en särskild typ av engelska när jag är där. Jag kallar den Thailengelska. Det språket kännetecknas av att jag tar bort alla de ord som inte tillför något till budskapet och att jag vänder på ordföljden så att den bättre passar mottagaren.

Så här kan det låta:

No have paper = I’m sorry but I don’t have the paper you are asking for

We go two? = We would like to go at 2 o’clock if it is possible

No have stamp = Swedish authority’s don’t put stamps on papers to make them look more official, I’m sorry.

I fix stamp Notary Public Sweden = I will go to Notarius Publicus to fix a stamp on this paper when I get back to Sweden.

Som ni ser är det rätt många ord som försvinner. Ibland känner jag mig som en liten Yoda när jag klipper och vänder på ordföljden för att bättre följa en språkuppbyggnad som tycks fungera för att mina mottagare ska förstå. Allt för att budskapen ska gå fram.

Lindar vi in budskapen i onödan?

Varför har vi då så många ord? Jo naturligtvis handlar det om att vi vill förmedla flera saker med vårt språk. Vi vill förmedla ett krasst budskap, men vi vill även förmedla ett stort mått av respekt för vår mottagare. Men när ingen av de som deltar i konversationen har det budskapsbärande språket som huvudspråk kan man behöva ta till andra hjälpmedel för att visa respekt.

I Thailand kommer man långt med att behålla lugnet och använda kroppsspråket. Ingen ska tappa ansiktet så även när man blir frustrerad över hur många gånger en thailändsk byråkrat kan ändra sig, hur många underskrifter de vill ha på samma dokument och hur konstigt de tycker att svenska myndigheter inte stämplar dokument är det bara att le och försöka gå dem till mötes. Så språket kan vara kortfattat och snudd på oartigt – om du ler och bugar och försöker göra som byråkraten vill får du hjälp på vägen av andra saker än dina ord. Budskapet framförs med många hjälpmedel.

Att vissa svenska byråkrater tror att den bästa respekten är att linda in budskapet i så många ord att mottagaren inte hittar den röda tråden – det har jag skrivit om i andra krönikor. Att det är viktigt att vara artig är inte en ursäkt för att linda in saker i luddiga resonemang – men det är en helt annan fråga!

Dataspel – bra eller dåligt för språket?

Jag får ofta höra att språket blir sämre. Riktigt vad det innebär är inte alltid tydligt men en sak är säker, många anser att språket blir sämre i takt med att vi använder datorer, sms och chattfunktioner i allt större utsträckning. Men är det egentligen så?

Eftersom jag tycker det är lämpligt att bygga den här typen av resonemang på fakta och inte på åsikter har jag försökt ta reda på vad fakta egentligen säger. Vi kan konstatera tre saker, om de sedan betyder att språket blir sämre eller bättre är upp till läsaren att bedöma.

Svenska elever har sämre läsförståelse

Enligt Skolverket (som väl får anses ha koll på fakta) har svenska elevers kunskaper i läsförståelse försämrats under det senaste decenniet. Som underlag används den i sammanhanget inte helt obekanta PISA-undersökningen. Framför allt ser man en stor nedgång hos redan svaga läsare där var femte svensk elev (15-åring) inte når upp till en ”grundläggande nivå i läsning. Grundläggande nivå är den nivå som behövs för att kunna tillgodogöra sig andra kunskaper, till exempel i matematik eller historia.

Man pekar på flera orsaker men en viktig orsak är förändrade levnadsvanor där ungdomar i dag i många fall läser mindre än vad tidigare generationer gjorde. Tiden ägnas i stället åt andra saker, så som exempelvis dataspel. Läsandet har även förändrats, i dag läser vi mer på skärm och ägnar oss därmed mer åt skumläsning.

Språket i sms och e-post är slarvigt

Språket i e-post, chatt och sms är annorlunda än det vanliga skriftspråket. Ofta använder man förkortningar. Man bryr sig mindre om skrivregler som stor bokstav. Många märker att ungdomarnas språk blir annorlunda och är oroliga över att ungdomarnas skriftspråk ska bli slarvigare.

Men forskare menar att man inte behöver vara orolig, de menar att ungdomarna utvecklar sitt språk när de sms-ar och chattar. De har funnit att ungdomarna vet att sms, chatt och e-post är olikt annat som de skriver. De kan berätta hur de skriver i sms, chatt och e-post. De kan säga varför de skriver så, och de väljer att skriva på annat sätt när de ska skriva texter i skolan. Enligt forskarna säger ungdomarna att det inte är viktigt hur de skriver på fritiden. På fritiden är innehållet viktigare än språket.

Mer dataspel ger bättre engelska

Men samtidigt visar forskningen att elever som spelar dataspel minst fem timmar i veckan får bättre betyg och lyckas bättre på nationella prov i engelska. Spelandet bidrar till att utveckla ordförrådet. Det finns ett tydligt samband mellan spelande och kunskaper i engelska.

De elever som gjorde bäst ifrån sig på nationella prov spelade dataspel minst fem timmar i veckan. En uppenbar effekt av spelandet var att ordförrådet utvecklades. De flitiga spelarna använde oftare svåra ord – ord bestående av minst tre stavelser – som opportunities (’möjligheter’), surrender (’ge upp, överlämna, kapitulera’) och furthermore (’dessutom’).

De som var bra på svåra ord fick också de bästa uppsatsbetygen i de nationella proven. Höga uppsatsbetyg lade i sin tur grunden för höga vanliga betyg. Pojkar ägnar i genomsnitt mer tid åt dataspel än flickor. Forskarna noterar att flickor i regel presterar bättre än pojkar i skolan. Men här var rollerna omvända – tack vare dataspelandet.