Hur svårt kan det vara? Du har säkert ställt dig frågan, liksom många andra. Hur svårt kan det vara att inte särskriva? I dagens krönika är det äntligen dags för ett av de språkfel som retar allra mest (och flest).
- Men är det egentligen så farligt, undrar den stressade skribenten.
I många fall är särskrivningen inte ett problem, annat än att den stör vår läsrytm och kanske tvingar oss att tänka två gånger för att vara helt säker på vad skribenten menar. Jag tror inte någon hindras i sitt nödarbete när de sker skylten ”Skum släckare”. De flesta grabbar nog släckaren och springer mot branden utan att fundera över om det är något fel på den skumma släckaren. Likaså äter vi nog glatt upp en ”skum tomte” och slickar lystet på en ”kul glass”. Ofta är särskrivningarna i första hand ett litet gupp på vägen, ett gupp som kanske bjuder på ett gott skratt men inte ställer till problem.
Ibland blir det dock lite väl tvetydigt. Man skulle kunna fundera över arbetsmiljön i butiken som skyltar med budskapet ”Om du inte hittar det du letar efter, kontakta vår kassa personal”. Är de så odugliga att de inte kan lägga sakerna på rätt ställe? Och jag är inte helt säker på att vi vänder oss till en ”sjuk gymnast” med fullt förtroende när vi har ont i ryggen. Och vem vill gå på ”herr toalett” eller besöka restaurangen där ”rök fritt” gäller?
Som sagt: särskrivningar leder nog oftare till skratt än till missförstånd!
”Gå alltid lätt packad i fjällen” – blir det för tråkigt om man är nykter?
”Svensk kyckling lever” – men den danska är död?
”För troende valda” – icke troende göre sig icke besvär?
”Maskerad kostym” – hur ser den ut om den tar av sig masken?
- Men har inte särskrivningarna ökat ändå, kontrar den noggranne läsaren.
Det finns inget tydligt svar på den frågan. Många tror att särskrivningarna ökat ju mer vårt språk influeras av engelskan, som ju som bekant särskrivs mer än svenskan. Det finns dock inga tydliga bevis för detta, särskrivningar har funnits i alla tider men vi uppmärksammar dem kanske mer ju fler texter vi möter i vår vardag.
Numera skriver vi dessutom alltmer utan att ha tid eller möjlighet att ägna det skrivna den omsorg som vi tidigare gjorde. Frågan är alltså: Har särskrivningarna ökat – eller har vi bara blivit sämre på att ta oss tid att upptäcka våra tvetydigheter innan vi släpper ut texten till allmän beskådan?
Att sedan en och annan skribent kanske skulle må bra av att klistra fast följande text på mellanslagstangenten: ”Är du riktigt säker? – det är en helt annat historia!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar