Men kan de inte stava?

Jag får ofta höra kommentarer kring journalisters sätt att skriva. Ibland gäller kommentarerna skribentens sätt att vinkla historien, men minst lika ofta ställer sig läsaren frågan: hur svårt ska det vara att stava rätt?

Jag är den förste att hålla med om att det är viktigt att stava rätt, i alla fall om man vill bli tagen på allvar i det man skriver om. Jag står också på barrikaderna och strider för att om man vill kalla sig skribent (eller journalist) så bör man kunna behandla språket.

Många är stavfelen hittar vi i journalistisk text, särskilt om vi letar i de texter som publiceras på nättidningarna. En titt den senaste veckan ger en kvällstidning som lanserar det inte helt självklara ordet ”purgering” (när man läser hela artikeln förstår man att det rör sig om en punktering). Ett annat exempel är när en lokal tidning var lite snabba med uppdateringarna i nättidningen för en tid sedan och hävdade att ”Facebook ligger ner” när det var problem att logga in.

Ofta leder inte stavfelen till något problem att förstå texten och vad skribenten vill ha sagt. Men ibland blir det lite väl tvetydig, som till exempel när en annan lokaltidning sätter rubriken ”Fyra gripna för stöd på ICA Maxi”. 

Men varför är det då så många fel?

Ofta handlar det om att man inte tar sig tid med sin text. Vi är många som producerar texter som inte är felfria på en gång. Jag hittar ofta stavfel och andra språkfel när jag läser igenom det jag skrivit (till och med i den här krönikan). Det är nog just det som är svaret – många tar sig inte tid att läsa igenom texten innan man publicerar den.

Idag produceras många saker vi skriver under tidspress. Vikten av att vara först med nyheten på nätet skapar säkert en stor tidspress. Att då hävda att man måste få korrekturläsa innan texten går kräver nog en hel del pondus.

Hittar man verkligen sina egna fel?

Kanske, det bästa är egentligen om någon annan kan läsa igenom texten men någon annan finns ju inte alltid tillgänglig. Och då får man göra det själv, det är många gånger bättre än att ingen läser. Så ta för vana att alltid läsa igenom det du skrivit, och unna dig ett gott skratt om du lyckats skapa någon särdeles underhållande felskrivning.

Är det bara journalister som inte kan stava?

Nej! Det roligaste stavfelet på länge som jag hittat var troligen inte en journalist som producerat, även om jag fann det i en dagstidning. Felet fanns i en rekryteringsannons där man ville rekrytera något som kallades en protokollskoordinator. I annonsen stod att läsa att man skulle vara bra på bland annat ”kontollläsning” och ”korrekturändringar”. Eftersom arbetsuppgiften kontollläsning så vitt jag vet inte existerar tror jag att de är på sin plats att man verkligen anställer någon som är bra på själva korrekturändringarna…