Mer eller mera detaljer?

Det är de små, små detaljerna som gör det. När vi läser texter och hittar något som stör vårt öga är det ofta en ganska liten detalj. Dessa små detaljer kan dock uppröra mycket. Om man inte har koll på de enkla detaljerna, kan man då förväntas ha koll på det man skriver om?

Mer eller mera? Fler eller flera?

Vad är det egentligen för skillnad mellan orden mer, mera, fler och flera? Det här är en detalj som ofta kan bli ”fel”, i alla fall när andra skriver…

Mer eller mera använder vi om mängd, alltså något som inte går att räkna. Till exempel säger vi ”Jag vill ha mer(a) mat”. Oftast går det bra att välja fritt mellan mer eller mera, men det finns vissa fasta fraser som är bra att hålla koll på (så att detaljerna blir rätt). Vi kan bara skriva ”med mera” och ”mer och mer”.

Fler eller flera använder vi när det handlar om antal, alltså något du kan räkna. Till exempel säger vi ”Jag vill ha fler(a) vänner”. Om du vill använda ordet i betydelsen ”många” måste du säga ”flera”. Om du vill ha många vänner säger du alltså ”jag vill ha flera vänner”. Men om det räcker att utöka din vänskara med några individer kan du lika gärna säga ”jag vill ha fler vänner”.

Vi säger alltså inte "jag vill ha mera vänner" eller "jag vill ha flera mat", de flesta av oss känner nog spontant att det sista exemplet blir "fel" men det första skulle nog kunna passera många talare. En annan liten detalj att hålla reda på är att mera och flera ofta ses som vardagligare.

Lilla eller lille?

Heter det lille vän eller lilla vän? Det beror ju på om vännen är en kille eller en tjej. Om man ska vara noga med detaljerna så använder vi lilla vän för kvinnliga personer, eller om vi inte känner till vilket kön vännen har. Om vännen är en pojke kan vi kalla honom för lille vän, likaväl som en viss kanin heter Lille Skutt.

Men i norra och östra Sverige användes vi ofta -a formen även för personer av manligt kön, särskilt i talspråk. Att vi sen är många tjejer som inte gillar att bli kallad för ”lilla vän” eller ”lilla gumman” det är föremål för en helt annan krönika. Som ni ser, även om vi har koll på detaljerna är det inte helt enkelt att göra alla till lags.

Förra eller förre?

När det kommer till förra eller förre är det samma sak som med lilla och lille. Det beror på om vi pratar om ”den förra chefen Anna-Stina” eller ”den förre chefen Mats”. Ibland kan man dock se ett fel som kan bero på att vi ibland sätter likhetstecken i tanken mellan chefen och ledningen. Chefen är en person och ledningen syftar egentligen på en grupp, så skriver man förre ledningen blir det fel. Förre kan bara syfta på ett ord i singular.

Som ni ser hänger det på en liten detalj, till exempel ett ett -e eller ett -a. Och vill vi verkligen verka kunniga så kan det vara på sin plats att ha koll på detaljerna. I annat fall kanske det inte spelar så stor roll, annat än för en språkpolis som jag.