fredag 13 september 2013

Text 2.0 - den rätta vägen

De senaste dagarna har jag granskat en text. Texten i sig placerade sig nog i mitten av texter att granska. Den är rätt välskriven och budskapen är väl genomtänkta, men språket är onödigt mångordigt och floskelbetonat. Och den riskerar att förvilla läsaren med många och långa inskjutna bisatser.

Även om det är ett tag sedan sist är det ändå en rätt rutinbetonad uppgift för mig att granska texter och föreslå ändringar. Denna gång började jag därför mitt i rutinen fundera över ramarna för min granskning och vad som egentligen är rätt och fel. För mig är det självklart att granska en text med två utgångspunkter: skribentens eget sätt att skriva (som inte bör gå förlorat) och de uttalade regler som kan finnas i textens sammanhang.

Det slog mig att många textgranskare, språkkonsulter och korrekturläsare nog omedvetet arbetar mer med den andra utgångspunkten än med den första. För en del tycks det inte alls vara självklart att skribenten fortfarande ska känna igen sig i sin egen text, även efter det att den utsatts för alla ändringar som kan komma av skrivregler, klarspråksprinciper och tankar om mottagaranpassning. För mig är det självklart! Det är den som skrivit texten som ska kunna stå för att det är hens text. Och om granskaren ändrar för mycket för att få texten att passa in i sin egna outtalade mentala mall så uppnår vi inte detta. Ett ordval som är fel i ett sammanhang kan trots allt vara det bästa på just denna plats i just denna text.

För många år sedan granskade jag en forskningsrapport åt ett par mycket motvilliga skribenter. Ja alltså: de var inte motvilliga till skrivandet, men till granskningen. Känslan när vi slutligen var klara och de menade på att de kunde stå för varenda bokstav i hela texten trots att jag föreslagit ändringar som säkert påverkade 75 % av ursprungstexten går inte riktigt att beskriva. De upplevde helt enkelt att det fortfarande var deras egen text, i minsta beståndsdel.

Det är precis det här jag vill uppnå: jag vill alltid att skribenten ska känna att det är hens text, inte en annan text. Bara den egna texten i en mycket bättre version. Text 2.0 är den rätta vägen!




1 kommentar:

  1. Ja, håller med! Det blir bättre så när det är möjligt.

    SvaraRadera