I förra veckan hade jag utbildning i klarspråk på en myndighet. Deltagarna var mycket motiverade och mottagliga. De ville verkligen lära sig skriva mer effektiva texter med ett språk som inte ställer sig i vägen för budskapet. Och de var helt på det klara med att det är viktigt att använda klarspråk när man skriver texter som ska läsas av myndighetens kunder.
I en av grupperna började vi prata om att skriva texter i en invand kommunikationskultur. Alla texter som skrivs på en myndighet vänder sig ju inte till medborgare, det finns många texter som ska läsas av interna mottagare. Och även om skribenterna är helt på det klara med att det är mest effektivt att skriva texter på klarspråk så kom vi att prata om hur dessa klarspråkliga texter skulle tas emot i organisationen. I gruppen fanns en oro över att inte framstå som seriös och kompetent inför personer högre upp i organisationen om man skriver alltför enkelt.
Eftersom en utbildning aldrig ger tillräckligt med tid för att fullt ut diskutera för- och nackdelar med klarspråk i internt skrivande så fick vi stanna vid att konstatera att klarspråk ändå var det bästa alternativet. Men att det naturligtvis finns sammanhang där mottagaren kan förvänta sig ett annat (krångligare) språk.
Det här fick mig dock att fundera över vilket genomslag en klarspråkssatsning egentligen har om man inte samtidigt tar tag i den språkkultur som råder i organisationen. Det är lätt att gå i fällan att förutsätta att klarspråk är självklart i offentliga verksamheter. Det är självklart när man skriver texter till externa mottagare, men inte alltid när texterna vänder sig till interna mottagare. Inom många organisationer frodas ibland ett sätt att skriva som ska visa att man behärskar det verkliga myndighetsspråket och där många skribenter kan känna att de inte blir tagna på allvar om de inte skriver på det sätt som kulturen föreskriver. Det här måste vi motverka och då krävs medvetna satsningar på både klarspråk och förändrad kultur.
Gruppens önskan var att alla i organisationen skulle få ta del av det som de fått ta del av, de vill att alla ska skriva klarspråk i alla lägen. För att detta ska bli allvar måste vi arbeta för att klarspråk ska bli normen för hur man uttrycker sig i alla organisationer, oavsett vem man kommunicerar med! För all kommunikation blir mer effektiv om vi inte tillåter språket att ställa sig i vägen.
