Men kan de inte stava?

Jag får ofta höra kommentarer kring journalisters sätt att skriva. Ibland gäller kommentarerna skribentens sätt att vinkla historien, men minst lika ofta ställer sig läsaren frågan: hur svårt ska det vara att stava rätt?

Jag är den förste att hålla med om att det är viktigt att stava rätt, i alla fall om man vill bli tagen på allvar i det man skriver om. Jag står också på barrikaderna och strider för att om man vill kalla sig skribent (eller journalist) så bör man kunna behandla språket.

Många är stavfelen hittar vi i journalistisk text, särskilt om vi letar i de texter som publiceras på nättidningarna. En titt den senaste veckan ger en kvällstidning som lanserar det inte helt självklara ordet ”purgering” (när man läser hela artikeln förstår man att det rör sig om en punktering). Ett annat exempel är när en lokal tidning var lite snabba med uppdateringarna i nättidningen för en tid sedan och hävdade att ”Facebook ligger ner” när det var problem att logga in.

Ofta leder inte stavfelen till något problem att förstå texten och vad skribenten vill ha sagt. Men ibland blir det lite väl tvetydig, som till exempel när en annan lokaltidning sätter rubriken ”Fyra gripna för stöd på ICA Maxi”. 

Men varför är det då så många fel?

Ofta handlar det om att man inte tar sig tid med sin text. Vi är många som producerar texter som inte är felfria på en gång. Jag hittar ofta stavfel och andra språkfel när jag läser igenom det jag skrivit (till och med i den här krönikan). Det är nog just det som är svaret – många tar sig inte tid att läsa igenom texten innan man publicerar den.

Idag produceras många saker vi skriver under tidspress. Vikten av att vara först med nyheten på nätet skapar säkert en stor tidspress. Att då hävda att man måste få korrekturläsa innan texten går kräver nog en hel del pondus.

Hittar man verkligen sina egna fel?

Kanske, det bästa är egentligen om någon annan kan läsa igenom texten men någon annan finns ju inte alltid tillgänglig. Och då får man göra det själv, det är många gånger bättre än att ingen läser. Så ta för vana att alltid läsa igenom det du skrivit, och unna dig ett gott skratt om du lyckats skapa någon särdeles underhållande felskrivning.

Är det bara journalister som inte kan stava?

Nej! Det roligaste stavfelet på länge som jag hittat var troligen inte en journalist som producerat, även om jag fann det i en dagstidning. Felet fanns i en rekryteringsannons där man ville rekrytera något som kallades en protokollskoordinator. I annonsen stod att läsa att man skulle vara bra på bland annat ”kontollläsning” och ”korrekturändringar”. Eftersom arbetsuppgiften kontollläsning så vitt jag vet inte existerar tror jag att de är på sin plats att man verkligen anställer någon som är bra på själva korrekturändringarna…

Lätt att läsa

Det finns texter som är lätta att läsa och så finns det texter som är lättlästa. För oss vanliga läsare räcker ofta det första till men för den som har svårt med läsningen kan de lättlästa texterna vara svaret på en livslång utmaning.

Många av oss tar för givet att det är lätt att läsa, även om vi inte läser så mycket i vårt dagliga liv. Men för den som har svårt att läsa kan texten kännas som ett oöverstigligt berg. Men räddningen finns i lättlästa texter – texter som är skrivna enlig Lättlästprinciperna.

Vad är då Lättläst?

En lättläst text utgår från vilken typ av läsare den vänder sig till. Texten ska ha en röd tråd och ta tag i läsaren direkt. Lättlästa texter har enkla meningar med få bisatser. Sammanhanget ska vara tydligt, läsaren ska inte behöva omfattande förkunskaper. Så här långt ser vi att en Lättläst text inte skiljer sig så mycket från en vanlig välskriven text.

En lättläst text ska vara konkret, använda vardagliga ord och ha korta rader. Det är lätt för en del läsare att missförstå bildspråk och metaforer, därför undviker lättlästa texter sådana.

I en lättläst är det extra viktigt att tänka på formgivningen. Den text som möter läsaren ska vara överskådligt och tilltalande, formgivningen får gärna vara luftig. I alla texter är det naturligtvis bra om text och bild samspelar, men det är extra viktigt i lättlästa texter eftersom bilderna förstärker det som kan vara svårt att ta till sig i ord.

Vem behöver Lättlästa texter?

Hur lättläst en text behöver vara bestäms naturligtvis av läsarens behov. Svårigheter att läsa kan ha många orsaker, det kan vara koncentrationssvårigheter, afasi, demens, dyslexi eller kanske någon form av funktionsnedsättning.

Lättlästa texter finns i tre nivåer: lätt, lättare och lättast.  Den lättaste texten innehåller egentligen mycket lite text, här dominerar bilderna. På den lättare nivån är texterna längre, handlingen är enkel och väl uppbyggd. Orden är välkända och meningarna är ganska korta. För den lätta nivån krävs ett större ordförråd. Språket är mer komplext med bisatser och längre meningar. Ibland förekommer metaforer. Den här nivån är bra för den som utvecklats sitt läsande och är på väg mot den ”vanliga” litteraturen.

Känner du någon som behöver lättläst?

Tipsa dem om Myndigheten för tillgängliga medier, de driver bland annat LL-förlaget som ger ut mycket lättläst material. De ger även ut nyhetsmagasinet 8 sidor med lättlästa men aktuella nyheter. Många myndigheter har också lättläst information på sina webbplatser, för att säkerställa att vi alla kan ta del av viktig samhällinformation oavsett läsförmåga. Leta efter länken Lättläst eller symbolen med två L (LL).