måndag 10 februari 2014

Lära sig eller lära om?

Jag delar min vardag mellan att vara språkkonsult och att vara IT-konsult. Språkkonsulten i mig kämpar alltid för tydliga, enkla texter där budskapet står i centrum. Vad IT-konsulten vill i textsammanhang är inte alltid klart....

Idag har jag varit mest IT-konsult, jag har skrivit en RFC (även känt som förändringsförslag på ren svenska). Att skriva en sådan är vardag för IT-konsulten och de jag skriver brukar generellt bli ganska bra eftersom jag samtidigt försöker se till att innehållet förklaras tydligt och välstrukturerat och att jag inte använder krångligare ord än nöden kräver. Men vad är då egentligen krångligare ord än nöden kräver i IT-sammanhang? 

När jag började fundera på det tänkte jag också att ordvalen i en facktext kan ställa andra krav än de vi vanligen tänker på som rent klarspråkliga. Jag tror vi alla är överens om att inte använda ord för att utesluta, men ibland behövs de "uteslutande" orden för att uppnå precision. Vad är då viktigast? Precision eller förståelse hos alla? När olika mottagare av texten har så olika förförståelse för ämnet men ändå måste läsa samma text, vems språkbruk ska man då välja? 

Svaret är egentligen ganska enkelt: vi väljer fackspråket för precisionens skull. Men vi ser också till att det finns en tydlig förklaring för den som inte är insatt i fackområdet. Den fackkunnige får helt enkelt lära sig att förklara med enkla ord och den icke fackkunnige får lära sig förstå facktermerna. Så alla ska lära sig, och lära om! 

Sen var det ju det där med att alla texter ska vara tydliga, enkla och begripliga oavsett vilka ord vi använder! Att använda facktermer ger inte något frikort för en text med snårig struktur eller dålig meningsbyggnad....

tisdag 4 februari 2014

Nya ord - ett språk som utvecklas

Eftersom jag var i Thailand över jul och nyår lyckades jag missa en av språkårets stora begivenheter, Språkrådets nyordslista. Men det är ju inget som man inte kan ta igen så nu har jag äntligen läst den. 

De flesta orden har jag inte stött på förrän i denna lista, mer än det numera mycket vanliga 5:2-diet (ni vet när jag får 5 chokladbitar och min kompis bara får två eftersom hen går på diet). Men listan innehåller också sådana roliga uppfinningar som: betalskugga, bjudkaffe, e-cigarett, fädbodifiering och hästlasagne. Vill du veta mer eller hitta fler nya skapelser kan du läsa här.

Att nya ord uppstår, och gamla slits ut, är något som många har åsikter om. Orden i nyordslistan brukar oftast mötas med nyfikenhet eftersom de sällan hunnit bli så vanliga att någon börjat reta sig på dem. Annat är det med nya ord som börjar sticka ut av en eller annan anledning. En sådan anledning kan vara språkpolitiska ställningstaganden av enskilda grupper av språkbrukare, ett sådant exempel är hen. En annan anledning kan vara att en grupp språkbrukare tenderar att överanvända vissa ord för att visa upp sig eller utesluta andra grupper, tänk corporate bullshit. Är du verderbörligen uppretad? Bra då kan vi alltså börja konstatera att språk väcker känslor.

Lika illa kan det vara med ord som försvinner ur vårt språk för att vi inte använder dem. Det mest uppenbara beviset på att detta är ett problem är reaktionerna på vissa sociala medier när en ny upplaga av Svenska Akademiens ordlista kommer ut. Då uppstår alltid diskussion om de stackars ord som inte längre får vara med. Men handen på hjärtat, hur ofta har du på senaste tid använt ord som: agraffnål, flärdlitteratur och bankruttör? 

Att ord tillkommer och försvinner ur språket är något vi får leva med. Det är ju trots allt vi, språkbrukarna, som orsakar dessa förändringar genom vårt sätt att använda orden. Det är inte Språknämnden som hittar på de nya orden eller Svenska Akademien som avskaffar de gamla, även om man skulle kunna tro det på reaktionen hos visa brukare. För övrigt är det ju inte förbjudet att använda ord som inte finns i SAOL. Så om du vill läsa flärdlitteratur står det dig fritt!