torsdag 10 december 2015

Svensk språkpolitik 10 år!

Grattis i efterskott! Häromdagen fyllde svensk språkpolitik 10 år. Den 7 december var det 10 år sedan riksdagen beslutade om en svensk språkpolitik. Men vad innebär den egentligen?

Alla ska ha rätt till sitt språk!

En av grundstenarna i den svenska språkpolitiken är att alla ska ha rätt till sitt språk. Det är viktigt att vi får möjlighet att utveckla vårt språk i dess olika former. Vi ska ha rätt att utveckla och tillägna oss det svenska språket. Men lika viktigt för ett fullständigt språk är möjligheten att få utveckla och använda det egna modersmålet och våra nationella minoritetsspråk. Fem språk har ställning som nationella minoritetsspråk i Sverige. Det är: finska, meänkieli, samiska, romska och jiddisch. Sist men inte minst är det också viktigt att vi får möjlighet att lära oss främmande språk. Alla dessa byggstenar för att vi ska ha tillgång till språk i alla de situationer där vi kan behöva det.

Språkpolitiken fyller 10 – men är egentligen mycket äldre

Det är naturligtvis inte så att vi inte ägnade oss åt språkpolitik för 11 år sedan, eller för 200 år sedan. Det finns många exempel på språkpolitiska åtgärder, den första milstolpen inträffade 1526. Då kom Nya testamentet ut på svenska, snart följd av Gustav Vasas bibel. Här fick vi det första rättesnöret för hur vi skulle stava och skriva Svenska.

Det stannade inte med detta och 1786 instiftas Svenska Akademien i syfte att främja svenska språkets ”renhet, styrka och höghet”. De arbetar fortfarande i samma anda och ger ju bland annat ut Svenska akademiens ordlista.

År 1906 var det sedan hög tid att återigen besluta om den svenska stavningen, den hade vid den tiden blivit tämligen spretig. Detta skedde genom att Rättstavningssällskapet (ja det fanns ett sådant) ut ett cirkulär som bestämde att Svenska Akademiens ordlista (den sjunde upplagan) skulle vara grunden för svensk rättstavning – och det är vårt rättesnöre än i dag.

På 1940-talet bildades sedan två starka intressenter som än i dag spelar stor roll i svenska språkfrågor. 1941 bildades Tekniska nomenklaturcentralen (idag Terminologicentrum TNC) och 1944 var det dags för Nämnden för svensk språkvård. Uppdraget för den senare var att ”följa det svenska språkets utveckling i tal och skrift samt utöva en språkvårdande verksamhet” och ”vidmakthålla och stärka den nordiska språkgemenskapen”. Ett uppdrag de har än idag, om än många namnbyten senare.

Under senare delen av 1900-talet tas många initiativ inom språkområdet. Dels för att förbättra myndighetsspråket, dels för att hantera att vi närmar oss Europa och EU. Språkpolitiken kulminerar sedan i en språklag 2009, en lag som på intet sätt är slutpunkten för språkpolitiken och språkarbetet. Vi språkarbetare arbetar oförtrutet vidare för alls rätt att bruka ett väl fungerande språk.