Kommunikation som når ända fram

I dagarna har det verkligen varit aktuellt att reflektera över kärnan i min verksamhet, "Kommunikation som når ända fram". Jag ser i många sammanhang att det är svårare än man kan tro, det finns många hinder på vägen. Det kan vara sådant som avsändare som egentligen inte vill bli förstådda, mottagare som egentligen inte vill förstå och kommunikation mellan människor som egentligen inte pratar om samma sak.

Att en avsändare inte vill bli förstådd kan låta otroligt. Och egentligen tror jag inte alltid att det handlar om ovilja utan mer om starka behov att få sagt det man vill ha sagt, oavsett om någon fattar eller inte. Behov som då får stå i vägen för alla eventuella tankar om mottagaren. Av någon anledning blir det viktigare att säga det man har att säga än att säga det så att mottagaren förstår och kan agera. Men varför blir det så?

Skälen kan vara många, ofta handlar det nog om att mottagaren känns alltför långt bort och är för oklar. Som skribent saknar man verktygen att se mottagaren framför sig och skriva för hen. Det kan naturligtvis också vara så att skribenten inte orkar, hinner eller förmår sätta mottagaren i första rummet. Uppdraget är kanske faktiskt bara att få ut informationen så snabbt det bara går. Hur ska vi som tycker att mottagaranpassning är viktigt nå fram till denna skribent?

Det enkla svaret är att det inte är den som skriver texten som vi måste nå fram till. Vi måste istället skaffa oss förståelse för vilka processer och strukturer som styr hen, och nå fram till de som styr över dessa. Det kan vara chefen, men lika ofta handlar det om kulturella frågor i den organisation där de skriver texten.

För en språkkonsult som mig är det lätt att tro att lösningen är att få den som skriver texten att ta till sig tankarna om mottagaranpassning och att skriva texter med det i åtanke. Genom mina år i en bransch där kommunikation mellan människor inte alltid står så högt i kurs har jag dock förstått att det ofta inte handlar om den som faktiskt skriver texten. Det handlar om kulturen texten blir till i och om vi verkligen vill hjälpa dem att hjälpa sig själva att skriva bättre texter så måste vi hjälpa dem gräva där de står, i sin egen kultur!