Idag har jag varit mest IT-konsult, jag har skrivit en RFC (även känt som förändringsförslag på ren svenska). Att skriva en sådan är vardag för IT-konsulten och de jag skriver brukar generellt bli ganska bra eftersom jag samtidigt försöker se till att innehållet förklaras tydligt och välstrukturerat och att jag inte använder krångligare ord än nöden kräver. Men vad är då egentligen krångligare ord än nöden kräver i IT-sammanhang?
När jag började fundera på det tänkte jag också att ordvalen i en facktext kan ställa andra krav än de vi vanligen tänker på som rent klarspråkliga. Jag tror vi alla är överens om att inte använda ord för att utesluta, men ibland behövs de "uteslutande" orden för att uppnå precision. Vad är då viktigast? Precision eller förståelse hos alla? När olika mottagare av texten har så olika förförståelse för ämnet men ändå måste läsa samma text, vems språkbruk ska man då välja?
Svaret är egentligen ganska enkelt: vi väljer fackspråket för precisionens skull. Men vi ser också till att det finns en tydlig förklaring för den som inte är insatt i fackområdet. Den fackkunnige får helt enkelt lära sig att förklara med enkla ord och den icke fackkunnige får lära sig förstå facktermerna. Så alla ska lära sig, och lära om!
Sen var det ju det där med att alla texter ska vara tydliga, enkla och begripliga oavsett vilka ord vi använder! Att använda facktermer ger inte något frikort för en text med snårig struktur eller dålig meningsbyggnad....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar