Fråga om språk?

Vi är många som tycker och tänker om språk, ibland i det tysta, ibland i det offentliga. Ofta har vi starka åsikter om vad som är rätt och fel. Ibland funderar vi mer över varför det är som det är.

Det finns naturligtvis många som kan svara på så väl åsikter om språk som frågor om det svenska språket. Vissa med mer kunskap och trovärdighet än andra och idag vill jag slå ett slag för en djup källa att ösa mycket kunskap ur, vårt Språkråd. Vi börjar med att titta lite närmare på några av de vanligaste frågorna som kommer in till det som numera heter Institutet för Språk och folkminnen.

Är det verkligen rätt att använda hen?

Att använda hen som könsneutralt personligt pronomen bör väl anses vara korrekt när ordet fått plats i Svenska akademiens ordlista. Men det är lika korrekt att låta bli för den som så önskar.

Ska det vara de eller dem?

Jag = de och mig = dem, svårare än så är det normalt inte. När du är osäker, fundera på om du skulle använda jag eller mig om meningen handlade om dig själv. Så hittar du lätt lösningen och kan sluta reta upp folk helt i onödan!

När behövs genitiv-s?

Engelska skrivvanor har gjort oss osäkra. Heter det Lina’s bageri och Svensson’s blommor? Nej, bara om skylten är på engelska. På svenska Linas design och Svensons blommor.

Var eller vart?

Vart eller var bor hon? Dagens favorit för språkpoliser som vill sätta andra på plats. I offentligt skriftspråk frågar vart om riktning och var om befintlighet. I många regionala talspråk, bland annat här i Norrbotten används vart i båda fallen. Genom att språket blir mer allmängiltigt när vi flyttar runt i landet så sprider sig detta till andra områden. Eftersom det sällan blir några missförstånd är det enbart fånigt kritisera sådant tal, men man kan ju tänka sig för när man skriver.

Hur många ord finns det i svenska språket?

Den här frågan skulle jag kunna skriva ett långt svar på. Men i stället vill jag tipsa er om en utmärkt funktion – Frågelådan. Den finns både på nätet och som app för din telefon. Här hittar du svar på många kluriga frågor. Språkrådet erbjuder också en samling frågor och svar, här hittar du klurigheter som ”Vem bestämmer över det svenska språket?” och ”Varför finns det både stora och små bokstäver?”.

Ta en titt på frågelådan och frågor och svar om språk på www.sprakochfolkminnen.se/sprak/sprakradgivning/

Om du har en akut språkfråga kan du alltid ställa en språkfråga på Twitter, rikta den till @sprakradgivning så får du svar snabbt!

Vågar du tala klarspråk?

Vi möter språket i många situationer i våra liv, en del lätta och somliga svårare. När kommunikationen mellan människor blir svår händer det ofta att vi lindar in våra budskap och krånglar till det. Men det är just då vi skulle behöva tala klarspråk!

Vi tycker nog alla att det är jobbigt att lämna svåra besked, oavsett om det hör till vårt yrke eller om det är ett svårt privat samtal. Ofta lindar vi in vårt budskap på ett eller annat sätt och gör det snarare svårare att ta till sig och börja bearbeta. Ibland använder vi omskrivningar som är mer eller mindre tydliga, vi har väl alla hört frasen ”han har gått vidare”. Vi har naturligtvis en orsak till att göra på det här sättet, vi kanske vill visa hänsyn eller så är vi rädda för mottagarens reaktion och hur vi ska kunna hantera den.

Att jag skriver den här krönikan just nu har många orsaker, men en mycket viktig orsak är att det är den rosa månaden oktober just nu. Den månad då vi minns många av de som fått ett svårt besked, att de har bröstcancer. Det är naturligtvis ett tufft besked, både att få och ge. Ett besked som jag själv lyckligtvis är förskonad från så här långt. Men en sak tror jag mig veta. Alla tuffa besked mår ändå bättre av att vara tydliga, det blir kanske jobbigt i stunden men i längden är det lättare att ta till sig beskedet om det är tydligt.

Så här kommer några tips om hur du kan göra för att vara tydligare i en svår stund:

• Använd tydliga, enkla ord – undvik yrkesjargong eller termer.
• Skriv eller tala i enkla meningar - linda inte in budskapet i långa krångliga utvikningar, omskrivningar eller dolda budskap.
• Våga vara rakt på sak!
• Våga lyssna på den du talar med!

Det är att tala klarspråk! För många av oss kan uttrycket ”tala klarspråk” ha en negativ klang. Vi förknippar det med att ”säga som det är” oavsett mottagaren känslor eller reaktioner. Men det är inte det klarspråk betyder här, här betyder det ett tydligt, enkelt och konkret språk som låter budskapet synas och höras.

Men en sak är självklar! Klarspråket ska alltid kombineras med en stor dos medmänsklighet och omtanke i svåra stunder – ett svårt budskap ska vara kort, klart och koncist men ändå serveras med en stor dos empati!

Skriver du alltid rätt?

Som legitimerad språkpolis får jag många frågor om vad som är rätt eller fel. Det står helt klart att språk och skrivande, särskilt andras språk och skrivande, är något man gärna har åsikter om. Bäst var det som bekant förr!

Häromdagen uppmärksammade flera tidningar en undersökning som visade att en av de saker som stör oss mest är när våra chefer inte kan skriva begriplig och språkligt korrekt information. Eftersom jag är min egen chef och jobbar med det jag gör måste jag ju hävda att just min chef faktiskt kan, men ni är många därute som vrider er i våndor över arbetslivets skrivande (och då särskilt chefens).

Att chefen har dåligt språk irriterar. Ibland så till den milda grad att chefens egentliga budskap går förlorat. Det samma gäller stora mängder annan information vi får ta del av i vårt dagliga liv. En stor källa till information med bristande kvalitet får vi i vår e-post. Gå igenom närmaste brevlåda och du kommer att hitta stora mängder information som innehåller stavfel, särskrivningar, syftningsfel, saknade ord och andra språkliga hinder.

En del hävdar att det var bättre förr, och kanske har de rätt (det är numera för övrigt tillåtet att sätta ett kommatecken framför och). En sak är säker, det finns ganska tydliga tecken på att vi blir allt slarvigare när vi skriver. Men vad är orsaken?

I den artikel jag läste fick en av de som beställt undersökningen uttala sig om vad de trodde var skälet till försämringen. Hon menade att det troligen beror på att sms-språket breder ut sig, ett språk fullt av förkortningar där vi inte heller är så noga med om det blir rätt. Andra hävdar att vi helt enkelt inte kan skriva bättre än så här nu för tiden.

Personligen tror jag inte på någon av de ovanstående teorierna. Jag tror helt enkelt det här är ytterligare ett tecken på att allt går mycket snabbare. Det är så lätt att skriva ihop ett meddelande i den elektroniska världen och trycka på sänd. Så lätt att vi glömmer att det kan vara bra att läsa igenom vad vi skrivit innan vi skickar det. Så vi skriver och vi skickar och så blir det som det blir – i bästa fall bjuder vi på ett gott skratt, i värsta fall börjar någon tvivla på att vi egentligen har rätt kompetens för vårt jobb.

Så ett litet tips från språkpolisen – anställ en korrekturläsare, anställ dig själv. Se till att du alltid läser igenom det du skrivit en extra gång innan du trycker på sänd. Och be chefen göra samma sak!

Om du själv vill läsa om undersökningen

Det spelar väl ingen roll hur jag stavar?

Jag har sett den ganska många gånger nu. Den där texten som snurrar runt på Facebook och andra sociala medier och som ska visa att det spelar ingen roll om vi sätter bokstäverna i rätt ordning. Vi förstår ju ändå!

"fi yuo cna raed tihs, yuo hvae a sgtrane mnid too. Cna yuo raed tihs? Olny 55 plepoe out of 100 can.

i cdnuolt blveiee taht I cluod aulaclty uesdnatnrd waht I was rdanieg. The phaonmneal pweor of the hmuan mnid, aoccdrnig to a rscheearch at Cmabrigde Uinervtisy, it dseno’t mtaetr in waht oerdr the ltteres in a wrod are, the olny iproamtnt tihng is taht the frsit and lsat ltteer be in the rghi t pclae. The rset can be a taotl mses and you can sitll raed it whotuit a pboerlm. Tihs is bcuseae the huamn mnid deos not raed ervey lteter by istlef, but the wrod as a wlohe. Azanmig huh? yaeh and I awlyas tghuhot slpeling was ipmorantt! if you can raed tihs forwrad it."

Visst är det så att de flesta av oss kan läsa texten, men vi behöver längre tid än vanligt. Och vi får tänka bra mycket mer än vi brukar!

Än har ingen använt det här exemplet för att hävda att det inte spelar någon roll hur vi stavar, men jag möter ofta de som säger att det viktiga inte är hur textens yta ser ut (om den har stavfel eller särskrivningar), det viktigaste är väl ändå om budskapet går fram. Jag är den förste att gå med på att budskapet är viktigt. Men är det inte ändå så att det bästa är om vi på alla sätt underlättar för den som ska ta till sig det vi skriver. Att skriva en text med stavfel, särskrivningar eller syftningsfel går på tvärs med tanken om att det viktigaste är att budskapet går fram, felen ställer sig i vägen.

Att behöva lägga tid på att avkoda budskapet och ta bort onödiga hinder på vägen underlättar inte för läsaren. Stavfel, särskrivningar och syftningsfel kan till och med bidra till att läsaren inte tar texten på allvar. Erfarenhet och undersökningar visar att det inte krävs så värst många fel för att läsaren ska sluta läsa texten och ta till sig budskapet - i stället börjar de leta efter nästa fel. Och i många fall kan det leda till att läsaren börjar undra om den som skrivit texten verkligen vet vad denne pratar om.

Att skriva en text utan synliga fel, med en god struktur och ett tydligt budskap är att göra läsaren en tjänst. Att skriva en text som den ovan (med alla bakvända ord) är att göra läsaren en otjänst och vi vill väl ändå helst vara tjänstvilliga?

Dåliga meddelanden är dålig reklam

Jobbar du i en organisation som lägger det mesta av sin marknadsföringsbudget på olika reklaminsatser? Tror du ni får igen de pengar ni satsar?

Att slå på stort med stora reklamkampanjer är rätt ibland, men den bästa reklamen får ni inte på det sättet. Den bästa reklamen finns i de texter ni producerar och skickar ut varje dag!

Visst händer det att du skickar e-post, till någon utanför ert företag eller er organisation? Tänker du på vad du skriver och hur det ser ut? Kanske inte, e-posten är en text de flesta inte tänker på. Ändå är det numera vårt vanligaste sätt att kommunicera med våra kunder, medborgare och uppdragsgivare! Att se till att vi skriver bra vardagstexter är billigare än alla reklamkampanjer i världen. Och den vanligaste texten i vår vardag är numera e-postmeddelandet. Så se till att era meddelanden bidrar till bilden av er som professionella och duktiga på det ni gör.

E-posten är inte den enda vardagstexten vi ofta förbiser. Har ni en kundtjänst som kunderna kan chatta med? Har ni funderat över vad handläggarna skriver, vilken ton de har i konversationerna och hur de stavar? Om inte är det hög tid att göra det för här finns en annan marknadsföringskanal. Det behövs tyvärr ganska få stavfel för att kunden ska sluta lyssna och mest börja fundera över om ni vet vad ni pratar om...

Skickar ni kanske automatiska sms till era kunder? Har ni funderat över hur de tas emot av läsarna? Eller har ni mest funderat över vad ni vill ha sagt? Det är hög tid att börja fundera över vad läsarna egentligen vill veta, meddelanden som formuleras med utgångspunkt i vad ni vill ha sagt kan ofta skapa förvirring eller irritation hos mottagaren. Att få ett meddelande om att "felsökning visat att felet ej kvarstår" leder troligen till att kunden känner att ni ifrågasätter om felet överhuvudtaget fanns. Var det det ni ville uppnå?

Nu säger jag inte att ni inte ska göra reklam (vi ska inte göra alla kommunikationsbyråer arbetslösa). Men den bästa bilden av er som professionellt företag skapas genom att ni kombinerar de stora gesterna med de små. Alla texter som kommer från er organisation ska hålla god kvalitet och leva upp till löftena i reklamen! Anlita en språkkonsult som kan hjälpa er sprida kunskapen i organisationen. Då får ni nöjda kunder, som stannar kvar.

Tänk på att bra meddelanden är bra reklam!

Lära sig eller lära om?

Jag delar min vardag mellan att vara språkkonsult och att vara IT-konsult. Språkkonsulten i mig kämpar alltid för tydliga, enkla texter där budskapet står i centrum. Vad IT-konsulten vill i textsammanhang är inte alltid klart....

Idag har jag varit mest IT-konsult, jag har skrivit en RFC (även känt som förändringsförslag på ren svenska). Att skriva en sådan är vardag för IT-konsulten och de jag skriver brukar generellt bli ganska bra eftersom jag samtidigt försöker se till att innehållet förklaras tydligt och välstrukturerat och att jag inte använder krångligare ord än nöden kräver. Men vad är då egentligen krångligare ord än nöden kräver i IT-sammanhang? 

När jag började fundera på det tänkte jag också att ordvalen i en facktext kan ställa andra krav än de vi vanligen tänker på som rent klarspråkliga. Jag tror vi alla är överens om att inte använda ord för att utesluta, men ibland behövs de "uteslutande" orden för att uppnå precision. Vad är då viktigast? Precision eller förståelse hos alla? När olika mottagare av texten har så olika förförståelse för ämnet men ändå måste läsa samma text, vems språkbruk ska man då välja? 

Svaret är egentligen ganska enkelt: vi väljer fackspråket för precisionens skull. Men vi ser också till att det finns en tydlig förklaring för den som inte är insatt i fackområdet. Den fackkunnige får helt enkelt lära sig att förklara med enkla ord och den icke fackkunnige får lära sig förstå facktermerna. Så alla ska lära sig, och lära om! 

Sen var det ju det där med att alla texter ska vara tydliga, enkla och begripliga oavsett vilka ord vi använder! Att använda facktermer ger inte något frikort för en text med snårig struktur eller dålig meningsbyggnad....

Nya ord - ett språk som utvecklas

Eftersom jag var i Thailand över jul och nyår lyckades jag missa en av språkårets stora begivenheter, Språkrådets nyordslista. Men det är ju inget som man inte kan ta igen så nu har jag äntligen läst den. 

De flesta orden har jag inte stött på förrän i denna lista, mer än det numera mycket vanliga 5:2-diet (ni vet när jag får 5 chokladbitar och min kompis bara får två eftersom hen går på diet). Men listan innehåller också sådana roliga uppfinningar som: betalskugga, bjudkaffe, e-cigarett, fädbodifiering och hästlasagne. Vill du veta mer eller hitta fler nya skapelser kan du läsa här.

Att nya ord uppstår, och gamla slits ut, är något som många har åsikter om. Orden i nyordslistan brukar oftast mötas med nyfikenhet eftersom de sällan hunnit bli så vanliga att någon börjat reta sig på dem. Annat är det med nya ord som börjar sticka ut av en eller annan anledning. En sådan anledning kan vara språkpolitiska ställningstaganden av enskilda grupper av språkbrukare, ett sådant exempel är hen. En annan anledning kan vara att en grupp språkbrukare tenderar att överanvända vissa ord för att visa upp sig eller utesluta andra grupper, tänk corporate bullshit. Är du verderbörligen uppretad? Bra då kan vi alltså börja konstatera att språk väcker känslor.

Lika illa kan det vara med ord som försvinner ur vårt språk för att vi inte använder dem. Det mest uppenbara beviset på att detta är ett problem är reaktionerna på vissa sociala medier när en ny upplaga av Svenska Akademiens ordlista kommer ut. Då uppstår alltid diskussion om de stackars ord som inte längre får vara med. Men handen på hjärtat, hur ofta har du på senaste tid använt ord som: agraffnål, flärdlitteratur och bankruttör? 

Att ord tillkommer och försvinner ur språket är något vi får leva med. Det är ju trots allt vi, språkbrukarna, som orsakar dessa förändringar genom vårt sätt att använda orden. Det är inte Språknämnden som hittar på de nya orden eller Svenska Akademien som avskaffar de gamla, även om man skulle kunna tro det på reaktionen hos visa brukare. För övrigt är det ju inte förbjudet att använda ord som inte finns i SAOL. Så om du vill läsa flärdlitteratur står det dig fritt!