De viktigaste orden?

Nyss hemkommen från en resa är huvudet fullt av ovanliga reflektioner. En sådan är att jag de senaste veckorna lagt märke till hur många ord vi använder i våra språk som egentligen inte säger mottagare så mycket. För att få fram ett budskap krävs egentligen ganska lite – men för att vara artig kan det krävas helt andra förutsättningar

Jag har varit i Thailand, en kombinerad semester och resa av mer praktiska skäl. Jag har varit på samma ställe många gånger förut, och har även tidigare konstaterat att jag anlägger en särskild typ av engelska när jag är där. Jag kallar den Thailengelska. Det språket kännetecknas av att jag tar bort alla de ord som inte tillför något till budskapet och att jag vänder på ordföljden så att den bättre passar mottagaren.

Så här kan det låta:

No have paper = I’m sorry but I don’t have the paper you are asking for

We go two? = We would like to go at 2 o’clock if it is possible

No have stamp = Swedish authority’s don’t put stamps on papers to make them look more official, I’m sorry.

I fix stamp Notary Public Sweden = I will go to Notarius Publicus to fix a stamp on this paper when I get back to Sweden.

Som ni ser är det rätt många ord som försvinner. Ibland känner jag mig som en liten Yoda när jag klipper och vänder på ordföljden för att bättre följa en språkuppbyggnad som tycks fungera för att mina mottagare ska förstå. Allt för att budskapen ska gå fram.

Lindar vi in budskapen i onödan?

Varför har vi då så många ord? Jo naturligtvis handlar det om att vi vill förmedla flera saker med vårt språk. Vi vill förmedla ett krasst budskap, men vi vill även förmedla ett stort mått av respekt för vår mottagare. Men när ingen av de som deltar i konversationen har det budskapsbärande språket som huvudspråk kan man behöva ta till andra hjälpmedel för att visa respekt.

I Thailand kommer man långt med att behålla lugnet och använda kroppsspråket. Ingen ska tappa ansiktet så även när man blir frustrerad över hur många gånger en thailändsk byråkrat kan ändra sig, hur många underskrifter de vill ha på samma dokument och hur konstigt de tycker att svenska myndigheter inte stämplar dokument är det bara att le och försöka gå dem till mötes. Så språket kan vara kortfattat och snudd på oartigt – om du ler och bugar och försöker göra som byråkraten vill får du hjälp på vägen av andra saker än dina ord. Budskapet framförs med många hjälpmedel.

Att vissa svenska byråkrater tror att den bästa respekten är att linda in budskapet i så många ord att mottagaren inte hittar den röda tråden – det har jag skrivit om i andra krönikor. Att det är viktigt att vara artig är inte en ursäkt för att linda in saker i luddiga resonemang – men det är en helt annan fråga!