Ensam med sig själv!

Språket förändras och vi med det! Många är de som upplever att samhället idag är mer egofixerat än vad det varit tidigare. Huruvida detta stämmer är ett ämne för en annan krönika men en sak är säker, vi använder orden ”ensam” och ”själv” på ett annat sätt i dagen språkbruk än vi gjort tidigare.

Häromdagen fick jag en språkfråga som fastnade. Jag svarade inte på den direkt, jag var upptagen med annat. Men när jag blev ensam med mina tankar började jag själv fundera över om frågeställaren hade rätt. Vad funderade då frågeställaren över?

Hen hade uppmärksammat en artikel där det förekom uttryck som ”Anna bor själv”, ”allt fler bor själv” och ”jag har valt att bo själv”. Frågeställaren reagerade över användningen av ordet ”själv”, för hen kändes det mer naturligt att använda ”ensam” i dessa sammanhang. Att man kan laga bilen eller maten själv kändes naturligt men att bo själv? Frågan blev om språket ändrats och om hen inte hängt med i själva svängarna.

Vi kan börja med att konstatera att – jo, språket har ändrats och hen har inte riktigt hängt med i svängarna. Många språkbrukare reagerar inte alls när de hör uttrycket ”jag bor själv” medan andra hoppar högt och svarar ”ja, vem skulle annars bo åt dig?”.

För att reda ut varför det inte känns naturligt för en del språkbrukare att tala om att ”bo själv” ska vi dock börja med att reda ut vad orden egentligen betyder. För att göra det vänder vi oss till Svensk ordbok (utgiven av Svenska Akademien). Där kan vi läsa att själv betyder ”ohjälpt” medan ensam betyder ”som är utan sällskap av någon annan”. Orden har alltså olika betydelse. Men det håller på att ske en betydelseglidning som gör att orden närmar sig varandra. Att bo själv blir helt enkelt vanligare och vanligare (både i språket och i det sociala livet).

Så är det fel att säga så? Om man ska följa ordboken till punkt och pricka så är det nog fel. Gissningsvis är det ingen som försöker säga ”jag bor ohjälpt”. Men i exemplet ”Jag bor själv” är det ändå ganska uppenbart vad man menar, så kan vi inte acceptera att det används så?

Nja, det finns andra tillfällen där det inte är lika självklart vad man menar. När vi skriver att Lisa äter själv betyder det inte samma sak som när vi skriver att Lisa äter ensam. Den första meningen betyder att Lisa har lärt sig att äta utan att någon hjälper till. Den andra meningen innebär att ingen håller Lisa sällskap medan hon äter. Då kan det uppstå missförstånd om man använder fel ord. Alltså finns det fortfarande anledning att skilja mellan själv och ensam.

Jag vill inte gå så långt som att säga att det ena eller andra är rätt. Rätt eller fel beror ofta på om budskapet går fram. I vissa lägen blir det ju rätt oavsett vilket av orden vi använder, men i andra blir det helt fel. Så svaret blir som oftast något mitt emellan! Tänk efter före och välj med omsorg mellan ord som har olika betydelse även om de synbart kan betyda samma sak.