Nu när jag startar min verksamhet som språkkonsult har jag naturligtvis funderat en del över begreppet klarspråk - i text. Idag hamnade jag i en situation där jag i hastigheten gick med på att det skulle kunna vara samma sak att tala klarspråk som att skriva klarspråk. Jag började då fundera på om det egentligen är så, trots att min första känsla var att "nä nu gick det nog lite fort, det är ju inte samma sak".
Min reaktion byggde på att jag såg en negativ klang i "tala klarspråk". Att möta någon som talar klarspråk är trots allt inte alltid positivt. Men egentligen ligger inte det i tolkningen av ordet, utan snarare i en beskrivning av i vilka situationer klarspråk har använts i talad form. Att tala klarspråk behöver inte på något sätt vara negativt, det är helt enkelt uttalanden som är rakt på sak och utan omskrivningar. Uttalanden som enkla och begripliga.
Skrivet klarspråk leder för somliga till andra negativa tolkningar, det finns de som anser att klarspråk i text är både onödigt och kanske fördummande. Men klarspråk är språk som dels är tydligt, dels begripligt för de avsedda mottagarna. Vad som är klarspråk kan alltså variera från situation till situation, men de flesta är överens om att det ska vara vårdat, enkelt och begripligt. Och att vara tydlig, enkel och begriplig kan aldrig vara onödigt eller fördummande.
Klarspråk är enkelt och begripligt, oavsett om vi talar eller skriver det! Mitt snabba svar var inte fel - klarspråk är grunden för att budskapet ska nå ända fram, och ända in.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar