Men hur länge lyssnar vi egentligen innan vi slutar lyssna aktivt och börjar fundera över vad vi ska säga med utgångspunkt i det som sagts? Vad kännetecknar egentligen den gode lyssnaren?
Jag har funderat över detta en tid och landat i att den gode lyssnaren är den som lyssnar färdigt! En god lyssnare lyssnar tills dess att du berättat hela historien, och börjar först därefter lägga upp sitt svar för att verkligen svara på det du sagt.
En dålig lyssnare lyssnar inte alls. Men jag tycker även att den som svarar utifrån sina förutfattade meningar och hastigt sammanställda åsikter är en dålig lyssnare. Det jag vill säga du är en dålig lyssnare om du väntar tills den andre talat klart men slutar lyssna på halva vägen för du vet ju redan vad hen ska säga och vad du ska svara. Att svara slentrianmässigt utifrån en förutfattad mening är inte att kommunicera. Ett samtal kan vara dåligt även om det inte består av synbara monologer, svar som bygger på halva budskapet är inte heller svar.
Jag har själv råkat ut för detta flera gånger på senare tiden. Jag berättar något med utgångspunkt i min bakgrund som boende i en storstad. Andra personer i samtalet svarar med utgångspunkt i en egen åsikt om hur det är att bo i en storstad och hela samtalet dör. De lyssnade inte på vad jag sa utan på vad de tyckte om det jag sa och svarade nått som inte hade ett smack med det hela att göra. Det enda de uppnådde var att få mig att känna mig ännu mer utanför, vilket förvisso kan ha varit meningen.
Det här är svårt och jag är säkert inte alltid en god lyssnare själv. Det är så lätt att man börjar forma slutsatser och svar i sitt huvud långt innan den andre sagt det som ska sägas. Och så svarar man nått som egentligen inte alls för samtalet framåt. Men jag har nu lovat mig själv en sak: Jag ska lyssna ordentligt innan jag börjar svara - jag ska kommunicera genom att lyssna färdigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar