Lära sig eller lära om?

Jag delar min vardag mellan att vara språkkonsult och att vara IT-konsult. Språkkonsulten i mig kämpar alltid för tydliga, enkla texter där budskapet står i centrum. Vad IT-konsulten vill i textsammanhang är inte alltid klart....

Idag har jag varit mest IT-konsult, jag har skrivit en RFC (även känt som förändringsförslag på ren svenska). Att skriva en sådan är vardag för IT-konsulten och de jag skriver brukar generellt bli ganska bra eftersom jag samtidigt försöker se till att innehållet förklaras tydligt och välstrukturerat och att jag inte använder krångligare ord än nöden kräver. Men vad är då egentligen krångligare ord än nöden kräver i IT-sammanhang? 

När jag började fundera på det tänkte jag också att ordvalen i en facktext kan ställa andra krav än de vi vanligen tänker på som rent klarspråkliga. Jag tror vi alla är överens om att inte använda ord för att utesluta, men ibland behövs de "uteslutande" orden för att uppnå precision. Vad är då viktigast? Precision eller förståelse hos alla? När olika mottagare av texten har så olika förförståelse för ämnet men ändå måste läsa samma text, vems språkbruk ska man då välja? 

Svaret är egentligen ganska enkelt: vi väljer fackspråket för precisionens skull. Men vi ser också till att det finns en tydlig förklaring för den som inte är insatt i fackområdet. Den fackkunnige får helt enkelt lära sig att förklara med enkla ord och den icke fackkunnige får lära sig förstå facktermerna. Så alla ska lära sig, och lära om! 

Sen var det ju det där med att alla texter ska vara tydliga, enkla och begripliga oavsett vilka ord vi använder! Att använda facktermer ger inte något frikort för en text med snårig struktur eller dålig meningsbyggnad....

Nya ord - ett språk som utvecklas

Eftersom jag var i Thailand över jul och nyår lyckades jag missa en av språkårets stora begivenheter, Språkrådets nyordslista. Men det är ju inget som man inte kan ta igen så nu har jag äntligen läst den. 

De flesta orden har jag inte stött på förrän i denna lista, mer än det numera mycket vanliga 5:2-diet (ni vet när jag får 5 chokladbitar och min kompis bara får två eftersom hen går på diet). Men listan innehåller också sådana roliga uppfinningar som: betalskugga, bjudkaffe, e-cigarett, fädbodifiering och hästlasagne. Vill du veta mer eller hitta fler nya skapelser kan du läsa här.

Att nya ord uppstår, och gamla slits ut, är något som många har åsikter om. Orden i nyordslistan brukar oftast mötas med nyfikenhet eftersom de sällan hunnit bli så vanliga att någon börjat reta sig på dem. Annat är det med nya ord som börjar sticka ut av en eller annan anledning. En sådan anledning kan vara språkpolitiska ställningstaganden av enskilda grupper av språkbrukare, ett sådant exempel är hen. En annan anledning kan vara att en grupp språkbrukare tenderar att överanvända vissa ord för att visa upp sig eller utesluta andra grupper, tänk corporate bullshit. Är du verderbörligen uppretad? Bra då kan vi alltså börja konstatera att språk väcker känslor.

Lika illa kan det vara med ord som försvinner ur vårt språk för att vi inte använder dem. Det mest uppenbara beviset på att detta är ett problem är reaktionerna på vissa sociala medier när en ny upplaga av Svenska Akademiens ordlista kommer ut. Då uppstår alltid diskussion om de stackars ord som inte längre får vara med. Men handen på hjärtat, hur ofta har du på senaste tid använt ord som: agraffnål, flärdlitteratur och bankruttör? 

Att ord tillkommer och försvinner ur språket är något vi får leva med. Det är ju trots allt vi, språkbrukarna, som orsakar dessa förändringar genom vårt sätt att använda orden. Det är inte Språknämnden som hittar på de nya orden eller Svenska Akademien som avskaffar de gamla, även om man skulle kunna tro det på reaktionen hos visa brukare. För övrigt är det ju inte förbjudet att använda ord som inte finns i SAOL. Så om du vill läsa flärdlitteratur står det dig fritt!

Hur man undviker att gå vilse i sitt eget språk

- Hur går det med progressen i ditt projekt? Har du allokerat nödvändiga resurser i enlighet med behovsanalysen? Har du ratat (rejtat) riskerna? 

Jag trodde inte mina egna öron, var det verkligen jag som sa så? Blev jag till slut den förtappade managementkonsult jag svor aldrig bli?

Svaret är tack och lov ett rungande NEJ! Jag har alltid haft kvar min förmåga att läsa, förtydliga och strukturera både mina egna och andras texter (en förmåga som uppskattas storligen av floskeltoppar till kollegor genom åren). Och jag klämmer bara ur mig ord som allokerat, implementerat, progress och iteration när jag är trött. Annars lever jag fortfarande som jag lärde: enkla ord är bättre än svåra och ingen vinner på att vi döljer budskapet bakom fina ord och taskigt byggda meningar (utom möjligen den som medvetet vill förvilla).

Under en period i mitt liv stod det dock inte språkkonsult (eller något därmed jämförbart) i mitt anställningsbevis. Det stod verksamhetskonsult och jag talade dagligen om processer och projekt. Men jag slutade aldrig stå upp för effektiviteten som uppstår när vi alla är överens om vad vi menar med olika roller, aktiviteter och ansvarsområden, och med själva ordet process för den delen. Jag har aldrig varit terminolog i mitt dagliga arbete, men jag har samma utgångspunkt: Samma sak ska alltid benämnas på samma sätt och olika saker ska aldrig benämnas med samma ord. Och att tänka terminologiskt är för övrigt en ypperlig utgångspunkt för att strukturera upp verksamhetens krav när man ska bygga IT-system.

Vad har jag då lärt mig på min resa från språkvården till verksamhetsutvecklingsområdet och tillbaka? Jo, att det finns språk i alla branscher (vilket väl inte är någon nyhet för dig käre läsare). Min första tanke, när jag fortfarande var mest språkkonsult, var att: detta måste vi förändra, det här förstår ju ingen som står utanför. Med tiden har jag dock kommit till insikt om att det bästa sättet att nå framgång i den dagliga kommunikationen är att balansera anpassning och påverkan. Det vill säga att anpassa sig när striden inte är värd att ta (det kanske är något annat som är viktigare idag än om vi ska använda iteration eller upprepning) och att påverka när man kan. Bästa sättet att nå framgång är att först lära sig branschens språk (anpassning) och sedan påverka och motverka det som verkligen bidrar till otydlighet, missförstånd eller avstånd till mottagaren.

Men jag har också lärt mig en annan sak. Det finns en myt som säger att styrelserummet kräver ett visst språk. De höga farbröderna (det är oftast farbröder) sägs vilja höra alla dessa floskler. Men det mina kära vänner är inte sant. Jag vet av egen erfarenhet att även inom styrelserummets väggar krävs tydlighet, och det finns inget bättre sätt att ta bra beslut än att vara säker på att alla förstått och accepterat budskapet. Bra beslut kräver enkla ord och tydlig meningsbyggnad. Då riskerar man inte att gå vilse, vare sig floskeldjungeln, styrelsespråkslabyrinten eller i sitt eget språk.

Att jag numera skriver alla mina texter i två versioner, först skriver verksamhetskonsulten och sedan skriver språkkonsulten om, är något jag får återkomma till en annan gång. Det kanske inte bidrar till effektiviteten men jag är fullständigt övertygad om att det gör under för begripligheten :)

Språksverige bävar

Igår stod det klart, en av Språksveriges institutioner står inför en omvälvande omdaning. Språket i P1 ska byta programledare, och expert. Språksverige (i alla fall den lilla ankdamm som Språkit simmar i) bävar. Vilka ska utses för att styra detta flaggskepp vidare?

I sociala medier spreds, på sedvanligt sätt, spekulationer, rykten och funderingar. Eftersom det i meddelandet från SR redan stod klart vem som skulle ta över programledarrollen koncentrerades diskussionerna kring vem som kommer att bli den utsedde experten. Här blandades önskemål (Tove Andersson, programledare för Språkkollen i P4 Värmland) och mardrömmar (Björn Ranelid, ytterligare presentation överflödig) om vartannat. Två tydliga kriterier gjorde sig synliga (om än outtalade). Experten ska ha god teoretisk förankring – och – experten ska inte ha alltför höga tankar om sin egen språkförmåga!

Jag vill lägga till ytterligare ett kriterium. Ett kriterium jag anser vara minst lika viktigt som de ovanstående. Experten ska i samspel med programledaren väcka, utmana och bevara intresset för vårt fantastiska och mångfacetterade språk. Detta, om något, tycker jag att Lars- Gunnar Andersson och Anna-Lena Ringarp lyckats med. Många uppskattar Lars-Gunnars underfundiga sätt att slingra sig som en orm i språkets labyrinter. Andra tycker förvisso att han inte är tydlig nog, eller att han använder fel argument.

Många av oss lever med bilden av att vetenskapen ska vara exakt, svart eller vit. Men så är inte fallet, i alla fall inte i fallet språkvetenskap. Många av oss har också bilden att det språk vi lärde oss från början (i skolan) är det rätta språket. Så är sällan heller fallet eftersom språket förändras.

En sak är dock säker, språk är personligt. Därför reagerar vi alla mycket olika på de olika företeelser som finns på mediearenan när det kommer till att väcka intresse för svenskan. Där finns vi som lyssnar intresserat, och gillar att program och böcker finns. Och de som mer hänger upp sig på att experten ibland har fel (enligt deras tolkning av det inte alltid solklara språket) och därför inte kan tänka sig att läsa eller lyssna.

För min del handlar det om att hänga med i det som många språkintresserade utanför ankdammen diskuterar. Därför vill jag läsa Fredrik Lindströms böcker och lyssna på språket. Fredrik får vi nog inte tyst på inom överskådlig framtid och min förhoppning är att programmet Språket får en programledare och expert som liksom de nuvarande kan väcka och bevara allmänhetens intresse för språkets underfundigheter.

Tack Lars-Gunnar och Anna-Lena för ett väl förrättat värv! Och lycka till Emmy Rasper! Nu väntar vi med bävan på beskedet om vem som egentligen kan anses vara expert.

När översättaren inte är en översättare

Intresset för maskinöversättningar ökar, på gott och ont. Naturligtvis finns det en poäng i en maskinöversättning i så mån att man kan få en god bild av vad texten handlar om, och om den är värd att översätta (liksom av automatiska textsammanfattningar). 

Men att förlita sig på maskinöversättningar, Google Translate, Babelfish o.dyl. kan minst lika ofta leda till att budskapet går vilse i en text som ingen förstår. Så när man ska välja översättningsmetod måste man nog ändå fundera över vad man egentligen vill med texten, att som i exemplet nedan välja den enkla vägen för en säkerhetsinstruktion kan nog ge oanade konsekvenser....

The explain: 

* Inside contain small spare parts, and please not to put the entrance inside, and the in order to prevevntresult in the asphyxiation. 

* For avoid dangerous, the absoluteness can't give not the full and 3 years old child swim t...o play.

* Please not in the road to wait the dangerous place to swim to play.

* Please not the antenna to hang on the neck, the in order to prevent result in the asphyxiation.

* Falsely be to using antennaing may result in dangerous, the absoluteness can't give not the full and 3 years old child swim to play.

* Because of the design on the function, can have the sharp place, and please in usage hour attention.

* Unless normal usage, refresh battery in the car may result in damaged, become angry, leak the liquid. Please notice the following items specially:

* Short Circuit the hour can produce the big electric current, and at this time please keep off the vehicle.

* Please proceeds agains in the ceasing empress to refresh, right already the car that conduct electricity proceeds agains to refresh, and will danger is take placed.

* When arrives the water, please not usage, then avoid the occurance the danger.

* Please not to put into the water inside or fire. Please not from the decomposition or stick the plastic cloth, decals.

* Please not the fire's neighbourhood, heat, that place the spirit swim to play or take care of.

* While refreshing invite the charger of appropriation usage.

* Unless the normal usage, battery in the remote control may result in damaged, become angry, leak the liquid.

-Please notice the following items specially:
--The remote control inside please nots the usage to refresh the battery.
--Please not not new, the old battery use, please not at the same time to use at the same time the battery of different field.
--Please battery of positive, the anode pack right of position.
--Please in swim to play the empress to take out the battery.
--Flow into the eye in case of the battery liquid, and please flush with the large quantity clear water immediately, and cure. If the arrive the skin or clothes, Please flush with the large quantity clear water immediately.

* Please not to close to the hair, finger, clothes to run about the inside's vehicle, in order to prevent quilt involvement.

Kulturen styr vårt språk

I förra veckan hade jag utbildning i klarspråk på en myndighet. Deltagarna var mycket motiverade och mottagliga. De ville verkligen lära sig skriva mer effektiva texter med ett språk som inte ställer sig i vägen för budskapet. Och de var helt på det klara med att det är viktigt att använda klarspråk när man skriver texter som ska läsas av myndighetens kunder.

I en av grupperna började vi prata om att skriva texter i en invand kommunikationskultur. Alla texter som skrivs på en myndighet vänder sig ju inte till medborgare, det finns många texter som ska läsas av interna mottagare. Och även om skribenterna är helt på det klara med att det är mest effektivt att skriva texter på klarspråk så kom vi att prata om hur dessa klarspråkliga texter skulle tas emot i organisationen. I gruppen fanns en oro över att inte framstå som seriös och kompetent inför personer högre upp i organisationen om man skriver alltför enkelt.

Eftersom en utbildning aldrig ger tillräckligt med tid för att fullt ut diskutera för- och nackdelar med klarspråk i internt skrivande så fick vi stanna vid att konstatera att klarspråk ändå var det bästa alternativet. Men att det naturligtvis finns sammanhang där mottagaren kan förvänta sig ett annat (krångligare) språk.

Det här fick mig dock att fundera över vilket genomslag en klarspråkssatsning egentligen har om man inte samtidigt tar tag i den språkkultur som råder i organisationen. Det är lätt att gå i fällan att förutsätta att klarspråk är självklart i offentliga verksamheter. Det är självklart när man skriver texter till externa mottagare, men inte alltid när texterna vänder sig till interna mottagare. Inom många organisationer frodas ibland ett sätt att skriva som ska visa att man behärskar det verkliga myndighetsspråket och där många skribenter kan känna att de inte blir tagna på allvar om de inte skriver på det sätt som kulturen föreskriver. Det här måste vi motverka och då krävs medvetna satsningar på både klarspråk och förändrad kultur.

Gruppens önskan var att alla i organisationen skulle få ta del av det som de fått ta del av, de vill att alla ska skriva klarspråk i alla lägen. För att detta ska bli allvar måste vi arbeta för att klarspråk ska bli normen för hur man uttrycker sig i alla organisationer, oavsett vem man kommunicerar med! För all kommunikation blir mer effektiv om vi inte tillåter språket att ställa sig i vägen.

Att kommunicera i förändring

Att jobba på nya sätt eller med nya system kan vara skrämmande för många. Att bli orolig och rädd i förändring är en helt naturlig reaktion, vi reagerar med reptilhjärnan. Reptilhjärnan har många fördelar i strid och stress men en stor nackdel - den är en mycket dålig kommunikationskompis och riktigt dålig på dialog!

Hur det nu är med det så måste vi ändå kommunicera med personer som är utsatta för förändringar eller känner sig hotade på andra sätt. När vi gör det är det viktigare än någonsin att våra budskap går fram och att det vi säger går in. För går budskapet in så kan vi också komma framåt genom att tillsammans agera med förändringen i stället för mot den. Att kommunicera förändring innebär att planera sin kommunikation och sina budskap så att reaktionen från reptilhjärnan blir lätt att hantera, på så sätt kommer vi vidare. Att kommunicera förändring innebär också att verkligen kommunicera, det vill säga att tillåta dialogen i alla dess former.

Varför går det då så ofta på tok? Jo, det är egentligen mycket sällan vi planerar så att vi är beredda att möta dialogen. När vi planerar våra kommunikationsinsatser (som vi gärna kallar dem) planerar vi egentligen ett antal budskap som vi ska sprida. Vi ägnar oss helt enkelt inte åt kommunikation, vi ägnar oss åt information. Vi tillåter inte dialogen, den blir mest ett störande inslag som vi inser att vi måste ta hand om men vi vet inte hur. Ofta är det så att eftersom vi själva är osäkra och rädda i förändringen blir det lätt så att vi lindar in oss i krångliga uttryck och otydliga budskap för att slippa ta dialogen.

Hur ska vi då göra för att lyckas?

• Tänk ut budskapen och vad du vill att den som möter förändringen ska göra när de tagit budskapet till sig.
• Fundera över vem som behöver veta vad och när och se till att de får rätt budskap vid rätt tillfälle i rätt sammanhang.
• Kommunicera tydligt, enkelt och begripligt - använd klarspråk!
• Tillåt det att ta tid - kommunikation i förändring sker under den tid mottagaren och dialogen behöver.
• Tänk på att det du kanske vetat under lång tid kan vara en överraskning för andra, visa att du respekterar det.